när man känner sig minst av allt och alla.

känner mig så fruktansvärt lurad och utnyttjad. faktiskt. tyck att det är en liten strunt sak, det är det kanske också? men att få uppleva det var något helt annat. att få så mycket beröm, att få känna sig bra för en gångs skull, att få smaka på ord man aldrignågonsin fått förr, att bygga förtroede för andra, att lita på ord, att ta åt sig och bytta självförtroende. för att sedan förlora allt. att få känna på hur det känns när någon tar allt ifrån en.
det.. det gör så jävla ont.
jag trodde till och med att jag var speciell efter alla ord och allt beröm. men i efterhand inser jag att det var ren jävla bull shit för att jag skulle nappa. för att jag skulle känna mig hedrad på något sätt. för att jag skulle känna mig speciell som fick äran att hjälpa.
som sagt, alla ord ni gav mig, att ni fick mig att för en gångs skull känna mig nödvändig. jag kände mig till och med lite viktig. ja.. jag skulle nog inte kunna skriva tillräckligt för att få ner känslan på papper. så lycklig och självsäker fick ni mig att känna mig.

de orden ni använde er av, det är ord man enligt mig ord man verkligen inte säger om man inte menar det. sen verkade det som att ni inte tyckte detsamma.
du råkade nämligen kläcka ur dig samma jävla ord till en av mina absolut närmsta vänner, som faktiskt kände exakt likadant som jag gjort nu i månader. verkligen lyckat!
allt förtroende jag byggt upp för er, för DIG! krossades på mindre än en sekund. det verkligen dog ut helt. jag trodde du menade vad du sa och även att du skulle hålla det.
vem vet, det gör du kanske också? men att få veta att du sagt precis samma sak till en annan person som du sagt till mig. får mig bara att vlija spy. vilken stil alltså!
gör man så? är det rätt?
jag är verkligen sjuk besviken och väldigt ledsen. känner mig som ett enkelt val att ytmyttja när man behöver det. jag ställer inga krav eller någonting. jag gör det jag gör av ren glädje och för att jag vill bli omtyckt. jag gör det för att jag trodde ni behövde mig.
nu ser jag bara att det vart tomma ord. ingen betydelse alls.
jag är trött på att vara ett andrahandsval. det räcker fan nu. jag tönker inte ställupp mer och inte heller hjälpa till om det ändå finns andra som är exakt lika duktiga, snälla, gulliga och så "fantastiska" som jag är..
då kan ni utnyttja någon av dom istället.

...
nu har jag klagat och skrivit av mig.. men fan alltså, ibland blir man bara så jävla trött på manipulerande folk i ens omgivning. jag vill inte känna mig utnyttjad längre. jag vill att folk ser till att ha mig i sin omgivning för att dem vill. inte för att dem behöver mig och utnyttjar att jag ställer upp.
usch.. orkar inte längre.
ibland är det en nackdel att vara snäll... -.-'


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0