Den där lilla klumpen i magen.
color me blue I'm lost in you
don't know why I'm still waiting
many moons have come & gone
don't know why I'm still searching
don't know anything at all
now you're a song I love to sing
never thought it feels so free
now I know what's meant to be
and that's okay with me
don't know why I'm still waiting
many moons have come & gone
don't know why I'm still searching
don't know anything at all
"efter regn kommer solsken" "efter solsken kommer regn"
...
vet jag inte riktigt vad som hände. men något som absolut inte borde ha hänt hände iaf. sånt man nu i efterhand blir så arg och sur på sig själv över.
hon, den, det.. förtjänar det inte. verkligen inte. det hon gjort är inget man någonsing ska förlåta.
vilket jag aldrig tänker göra heller. men i vissa stunder, känns allt så hopplöst och så meningslöst.
jag hatar dig.
och du då. ännu bättre. vilket falsk svin du är. allt du sa till mig, var det bara påhitt för att försöka få mig att tycka om dig mer? eller vågade du inte stå för vad du egentligen tyckte och ville?
kan ärligt talat säga att jag skrattade dig rakt upp i ansiktet. för du är patetisk och pinsam.
din roll som snäll och ärlig råkade ju visa sig vara ren bullshit.
p a t e t i s k t
"efter solsken kommer regn" "efter regn kommer solsken"
trots gårdagen vaknade jag upp med ett leende på läpparna.
drömmen,
du fick mig att vilja somna om och fortsätta drömma. viljet jag gjorde.
senast jag hade en sån känsla var i sommras under sommarlovet. man drömmer om någonting som är så verkligt och så pass härligt att man bara vill somna om och fortsätta drömma efter att man vaknat och insett att det inte hände. man vill veta vad som händer näst. hur drömmen slutar. detta hände mig hur många gånger som helst. liksom de dagra man "sov" till 1 - 2 på dagen.
idag ringde klockan 9 och jag var döpigg. tackar skolan för att jag kommit in i en så bra sovryttm. går och lägger mig i tid och går upp i tid. men trots detta, klev jag inte ur sängen förens 11, och det pga dig.
hade drömmen fortsatt som den gjorde när jag verkligen sov hade jag nog fortfarande "sovit", men det blir så knepigt när man bara halvsover och fantiserar. inte samma känsla, inte samma upplevelser.
att drömma är som att kolla på en film ungefär. och ibland är man själv med i den. men man ser ändå allt som händer. tänker man, då är man i princip bara regissören.
så 11.00 klev jag ur sängen, piminner mig själv om att det bara var en dröm, men låter mig ändå glädjas av den.
...
vet jag inte riktigt vad som hände. men något som absolut inte borde ha hänt hände iaf. sånt man nu i efterhand blir så arg och sur på sig själv över.
hon, den, det.. förtjänar det inte. verkligen inte. det hon gjort är inget man någonsing ska förlåta.
vilket jag aldrig tänker göra heller. men i vissa stunder, känns allt så hopplöst och så meningslöst.
jag hatar dig.
och du då. ännu bättre. vilket falsk svin du är. allt du sa till mig, var det bara påhitt för att försöka få mig att tycka om dig mer? eller vågade du inte stå för vad du egentligen tyckte och ville?
kan ärligt talat säga att jag skrattade dig rakt upp i ansiktet. för du är patetisk och pinsam.
din roll som snäll och ärlig råkade ju visa sig vara ren bullshit.
p a t e t i s k t
"efter solsken kommer regn" "efter regn kommer solsken"
trots gårdagen vaknade jag upp med ett leende på läpparna.
drömmen,
du fick mig att vilja somna om och fortsätta drömma. viljet jag gjorde.
senast jag hade en sån känsla var i sommras under sommarlovet. man drömmer om någonting som är så verkligt och så pass härligt att man bara vill somna om och fortsätta drömma efter att man vaknat och insett att det inte hände. man vill veta vad som händer näst. hur drömmen slutar. detta hände mig hur många gånger som helst. liksom de dagra man "sov" till 1 - 2 på dagen.
idag ringde klockan 9 och jag var döpigg. tackar skolan för att jag kommit in i en så bra sovryttm. går och lägger mig i tid och går upp i tid. men trots detta, klev jag inte ur sängen förens 11, och det pga dig.
hade drömmen fortsatt som den gjorde när jag verkligen sov hade jag nog fortfarande "sovit", men det blir så knepigt när man bara halvsover och fantiserar. inte samma känsla, inte samma upplevelser.
att drömma är som att kolla på en film ungefär. och ibland är man själv med i den. men man ser ändå allt som händer. tänker man, då är man i princip bara regissören.
så 11.00 klev jag ur sängen, piminner mig själv om att det bara var en dröm, men låter mig ändå glädjas av den.
now you're a song I love to sing
never thought it feels so free
now I know what's meant to be
and that's okay with me
Kommentarer
Trackback
